Gud gör nytt
– samhälleliga händelser ur ett andligt perspektiv
Artikel av Eva Fredriksson-Lidsle
Det vore galenskap att påstå sig veta exakt vad sker i framtiden. Vi känner Guds plan och vet något ungefärligt om det Han tänker göra ur ett andligt perspektiv. Bibeln ger oss ändå inte exakta datum eler namn som vi direkt kunde tillämpa på vår egen tid. Så gott som varje generation är övertygad om att man är den sista generationen, och varje generation har levt i tidens slut. Tiden har dock fortsatt sin gång medan generationerna har lämnat tiden. Gud talar ändå till oss fortfarande. Amos 3:7 ”För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna.”
Om Han redan uner det gamla förbundets tid lät sitt folk veta saker, så gör Han det fortfarande. Genom den Helige Ande kan var och en av oss lyssna till vad Han säger. Vi kan ändå inte anse allt i själva uppfattar, som lika pålitligt som det skrivna Ordet. Därför är det mycket viktigt att prova varje budskap, oberoende genom vem det ges. Därför vill jag också uppmuntra alla läsare att prova den här texten, för den baseras långt på vad jag själv upplevt Herren tala till mig.
I början på juni år 2019 hörde jag Herren säga bara ett ord: renässans. Jag var inte i bön eller så, så jag blev mycket förvånad och frågad, vad? Han upprepade ordet renässans. Eftersom ordet i sig inte förde mina tankar till annat än renässanstidens målarkonst, bestämde jag mig för att leta efter information på internet. Där fann jag att renässansen var en tid av väldiga omvälvningar i Europa, inom konst, religion, politik, kultur, ekonomi, vetenskap, praktiskt taget inom alla områden i samhället. Ordet kommer från franskan och betyder att födas på nytt (re-naissance). Under sommaren 2019 grubblade jag mycket över detta, eftersom dylika omvälvningar kändes väldigt långt borta, hur skulle något sådant kunna hända? Ur mitt perspektiv fanns det inget som tydde på något dylikt. Tiden gick och vi kom över till år 2020 och tanken på omvälvningar överallt i samhället, började verka allt mer realistiskt. Jag bars allt med av kunskapen om att Gud nämnt det redan ett halvt år tidigare.
Även om renässans som ord redan på sitt sätt innehåller ett löfte om något nytt, så omfattar det också oundvikligen omvälvningar. Det här drev mig ofta till att be Fadern förklara saken, visa mig detaljer, eller ens berätta om det var något speciellt jag borde göra? Men Hans svar var alltid: lita på Mig, jag säger till när det behövs. Jag försökte verkligen bara vänta och lyssna om Han skulle säga något gällande det här, men icke. Så jag fortsatte böna och be om mer information.
Äntligen på hösten 2021 öppnade Herren upp saken lite mer. Jag har en trädgård där jag trivs, så Han har också förut använt sig av ”trädgårdsspråk” när Han talat till mig. Så även denna gång. Jag upplevde att Han förklarade att det som nu sker är som en kompost (i komposten lägger man allt som är biologiskt nedbrytbart). När komposten kommer igång, blir den het inuti (vilket beror på
bakteriernas aktivitet när de bryter ner råvaror). Den blir het i mitten och råvarorna sönderfaller. När komposten är klar, finns inga spår längre av det man lagt i den från början. Man känner inte igen något, allt har brutits ner.
Den här tanken skrämde mig, för ett fullständigt sönderfall känns mycket mer radikalt än renässansens löfte om pånyttfödelse och omvälvningar. Men Herren fortsatte tala. När komposten är klar har man kvar en utmärkt mylla som är bra att så i. Av det man haft i komposten har inget gått till spillo. Precis. Alla näringsämnen finns kvar och redo att utnyttjas av nya plantor. Så även om komposten bryter ner alla råvaror så finns där ett löfte om något nytt.
Jag ville hitta något i Bibeln som talar om något dylikt, för jag är övertygad om att Bibeln har allt. Med den Helige Andes hjälp hittar vi den undervisning vi behöver vid varje tillfälle och det som Fadern just då vill visa oss eller undervisa oss om. Berättelserna i GT är fortfarande god undervisning för oss. Rom 15:4 ”Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.” Vi kan alltså leta i Ordet. Jag kände den Helige Ande leda mig till Daniels bok, kapitel två. Här finns berättelsen om kung Nebukadnessars dröm om en staty med gyllene huvud, bröst och armar av silver, buk och höfter av koppar, ben av järn och fötter delvis av järn, delvis av lera. Så kommer en sten och träffar statyns fötter och krossar dem. Dan 2:35a ”Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar.”
Det fanns inte ett spår kvar… Jag upplevde att det här var en beskrivning som på ett annat sätt beskrev samma sak som komposten, det som krossades kunde inte längre hittas, det var borta. Jag ville se lite noggrannare på statyn, för i samma kapitel förklaras att det gyllene huvudet är kung Nebukadenssar själv, och de övriga delarna och metallerna representerar riken som kommer efter honom. De är samtliga alltså riken som redan gått till historien. Men om allt som är skrivet är skrivet till vår undervisning, så måste det ju finnas något vi kan lära oss också i den här berättelsen. Det gyllene huvudet – guld representerar renhet, härlighet, glans. Sedan kom silvret – det representerar pengar, också frälsning, det finns mycket gott i det, men det är inte lika värdefullt som guld. Efter silvret kom en än mindre värdefull metall, koppar. Koppar är ett särskilt intressant ord i hebreiskan. Koppar är på hebreiska ”nechash”, ordets rot är ”nachash” som även betyder bl a orm, spådom, förtrollning. När ett rike beskrivs som koppar har det redan skett märkbara försämringar i jämförelse med silver eller guld. Det har kommit in ett andligt och moraliskt förfall, människans behov av att själv stå i centrum.
Efter koppar kom järn, som representerar kraft, men även hårdhet, stränghet och förtryck. Till sist blandades järnet med lera – lera representerar människan som formats av lera, men även ondska. En blandning av järn och lera håller inte, det är svagt. Jag upplevde att den Helige Ande visade mig att av människan byggda samhällen med tiden alltid sönderfaller. Vi ser det också historiskt, det har funnits framgångsrika kulturer som helt försvunnit, trots att de haft långt utvecklade samhäller, omfattande kunskap och teknik. När människan fjärmas från Gud kan hon inte upprätthålla ett fungerande samhälle. Det västerländska, kontemporära samhället växte fram när kristendomen spreds, och det har varit framgångsrikt. Det har skett mycket god utveckling. Mänskligheten har ändå fjärmats allt mer från Gud, och andligt sett omges vi av mycket ondska. Moraliskt sett sker det också mycket som är ont. Ondskan har funnits i världen ända
sedan syndafallet, men det är ändå lätt att se hur olika former av ondska accepteras allt mer öppet. Gott kallas ont och ont kallas gott. Om det samhäller vi känner är del av en nyare staty, har vi då redan nått foten, då allt krossas och försvinner som agnar för vinden? Dessa tankar kan kännas långsökta, men om de känns realistiska så är tanken också skrämmande. Därför måste vi se vad annat händer i Daniels bok i det här sammanhanget. Det som krossar statyn är en sten. Den stenen är Guds rike som växer och uppfyller jorden och förblir för evigt (Dan 2:44-45). Vi får komma ihåg att när komposten är klar har inget gått till spillo, trots att det inte finns något spår kvar av det gamla. Allt som sönderfallit kommer i bruk och blir till nytta, en ny grogrund. ”Se, det jag förkunnade förut har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem innan de visar sig. ” (Jes 42:9)
Johannes Döparen säger att efter honom kommer en som är starkare, Jesus. ”Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar. ” (Matt 3:12) Tidigare när man tröskade säd, fick man loss kornet ur agnarna genom att torka säden, och sedan slog man den tills kornet lossnade från agnarna. Sedan rensades säden, de lätta agnarna togs av vinden medan kornet blev kvar. Vetet tillvaratas, men agnarna försvinner. Det som inte kommer från Gud kan inte bestå. Men det som ÄR från Gud, det består. ”När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi behaga Gud med vördnad och fruktan…” (Heb 12:28).
Det har alltid funnits riken och statyer byggda av människor. Nu, för första gången någonsin, verkar det som om hela världen är en enda staty. Runt om i världen agerar man enligt samma modell. Sådana statyer har inte krossats förut. Men den måste oundvikligen krossas, för bara Guds rike är evigt. Därför ska vi rotas allt djupare i Guds Ord och hålla våra hjärtan och tankar vända till Gud, så att vi kan följa Hans ledning. Istället för att förskräckas över det som sker omkring oss får vi fokusera på Guds rike som finns inom oss, som är glädje, frid och rättfärdighet i den Helige Ande.
Vi kan lite på Gud, Han är en god Fader, Han leder oss genom den Helige Ande, Han har frälst oss genom Jesus blod. Jag tror att gamla (nuvarande) samhällsstrukturer håller på att falla sönder, men i deras ställe växer något bättre fram. Därför kan vi med tillförsikt följa den Helige Andes ledning och förbli i Jesus frid. Oberoende av vad framtiden för med sig så finns vi var och en just här, just för en tid som denna. Gud själv fattade det beslutet och förverkligade att du finns här just nu. Han har utrustat dig för den här tiden.
Se program med Eva Fredriksson-Lidsle: Esters vlogg
Eva är numera pastor i församlingen Word of Faith i Karleby, Finland
